NESSIMAS

Kategori: Photography

Norrut

I måndags förra veckan plingade det till i mobilen, det var två av mina favoritpersoner som vill åka på roadtrip. Efter att ha bestämt oss för att Oslo och Ullared låg lite väl långt bort för en endagstur blev det tillslut "jamen, vi planerar inte, vi bara tar bilen och åker norrut". Sagt och gjort. I fredags åkte vi norrut och jädrar u gatan vad bra det blev.

Vi siktade mot Färnebofjärdens nationalpark som ligger typ på gränsen mellan Uppland, Dalarna och Gävle, och hann åka förbi tre ställen. Först var vi strax norr om Tärnsjö vid ett utkikstorn som sträckte sig upp över träden med utsikt över vad som kändes som hela jädra svealand, andra stället var en brukshandel i Gysinge, därefter köpte vi med pizza och jordgubbar och for till Östa-badet. Där har jag badat när jag var liten men jag kom inte ihåg mer än att det var fint - och det hade jag rätt i.

Jag blir så glad av spontana äventyr i så härligt väder. Ännu gladare blir jag när jag tänker att det inte Kan bli annat än bra med rätt sällskap och att just jag har hittat mina solstrålar till vänner.

God morgon

Godmorgon! Jag hade sovmorgon idag för jag ska jobba halvdag från 13-16. Tråkigt att inte ha jobb men skönt att få sovmorgon. Här är lite bilder jag faktiskt tog igår i solnedgången men jag tycker vi kan låtsas som det är soluppgång.

Jag tog bilderna lite för att utmana mig själv. Jag tycker det är kul att fota i skogen och gör det rätt ofta men mest blir mina bilder så färglösa och tråkiga och platta sådär som träd utan löv, döda granar och stenar utan mossa kan se ut - en svensk skog i stadsmiljö med andra ord. Så min utmaning var att fortsätta ta bilder som vanligt och sedan ta ett par tråkiga och göra dem roligare/mysigare i photoshop efteråt. Man måste ju använda alla medel man har ;)

Den mellersta bilden med backen var roligast att redigera för den började tråkigast. Den var i princip helt grå och med en kall vitbalans som fick backen att kännas som ett stenrös med lite träd. Här fick jag sitta och dra i Hue/Saturation ett tag och när inte det räckte för att få bilden rolig tog jag i med hårdhandskarna och "färglägde" med pensel. Visst blev den mer sago-skog-aktig nu? Här ser ni före- och efterbilder:

 

 

2014

För ganska exakt ett år sedan fick jag idén att starta ett nytt privat instagramkonto där jag kunde ladda upp bilder ur mitt liv exklusivt i svartvitt. Planen var att runt nyår framkalla bilderna från hela 2014 via Printasquare och skapa ett fotoalbum. Jag känner mig själv och hade inga höga förväntningar på projektet. Jag är snabb att komma på idéer och projekt jag vill göra men är i ungefär max en vecka redo att lägga ner min själ i arbetet. (Bloggen är tyvärr ett sådant exempel). Sedan brukar de läggas på hyllan under en tid och samla damm. Men i de flesta fall dammar jag av dem och gör klart dem någon annan gång.

Detta projekt däremot kan jag stolt meddela att jag klarade av att hålla fast vid året ut. Totalt beställde jag hem 100 svartvita bilder som alla betydde något för mig. Jag köpte ett passande fotoalbum och har nu suttit och klistrat in dem. Det var en jättekul grej att sitta och pyssla med och som även fick mig att reflektera över 2014, vad jag gjorde och inte gjorde. Jag hoppas att jag klarar ett år till och att det kan bli en nyårs-tradition.

Nu är det dags att fylla 2015 med nya minnen.

Leker modell

Hej, först av allt vill jag bara säga förlåt för att designen är så knasig med en massa tomrum i början, det är forme som gör fel, inte jag.

Sen vill jag påpeka att jag inte ofta lägger ut bilder på mig själv. Mycket för att jag inte tycker jag ser särskilt bra ut och för att mitt utseende inte intresserar mig så mycket. Men nu kände jag att jag var tvungen att visa upp mitt nya hår.

I ungefär fyra år har jag färgat mitt hår brunt och i och för sig varierat en hel del med olika frisyrer - från superlångt, till axellångt, till lugg, till sidecut, till lugg och sisst till superlångt igen (ja, mitt hår växer som ogräs) - men det har alltid varit brunt. Min naturliga hårfärg är blont. Fint guldblont någon månad i slutet av sommrarna men mest så där tråkigt råttblont.

Nu i veckan har jag i alla fall börjat försöka färga blont igen men som räknat med blir det inte blont på bara en tub. Jag har nu färgat med blekningsfärg två gånger och har landat på en rätt naturlig röd färg som jag inte tycker är helt fel att stanna av lite på och låta håret återhämta sig. Så ja, vi får se om jag är rödhårig hela julen ut eller om det blir gult eller vitt eller vem vet vad som kan hända? Det kanske faller av... Nåja, det växer snabbt ut igen.

Hoppas ni får en grym helg!

Frost i sagoljus

Jag vet att jag länge klagat på det dåliga vädret men idag är inte en sån dag. Idag vaknade jag tidigt i mörkret och åt frukost med mamma och syster för en gång skull, sedan gjorde jag mig klar och när jag klev ur badrummet kändes det som om någon installerat fina lampor i alla hörn för det var ett superkonstigt och vackert ljus. Sen upptäckte jag att det var solen som kikade fram bakom all dimma.

Jag stack ut med kameran på cykeln och letade mysiga frostbuskar och ängar och alléer och allt man kan tänka sig. Jag njöt så mycket av det fina ljuset att jag glömde att fota vissa saker och bara gled förbi på min cykel med ansiktet riktat mot det rosa-guldiga sagoljuset. Nu känner jag mig laddad igen. Ja, jag är ett solbatteri.

Biokväll på Sergel

 

Efter en väldigt lång lördag med utställning på museum och en andra filmpremiär för mig i år, som jag kommer att berätta mer om någon gång i veckan, så var det skönt att få åka in till Stockholm och slappna av med pappa och syster. Jag skulle möta upp dem vid Filmstaden Sergel och när jag gick ut från T-centralen och började gå mot Sergels torg möttes jag av tusen små gnistrande lampor. Jajamensan, julbelysningen var uppsatt redan och även om jag tycker att det är lite tidigt för sånt så var det himla mysigt i det annars så mörka och dystra Sverige.

Vi hämtade ut biljetterna och satte oss sedan och åt pizza på Pizza Hut alldeles runt hörnet och åååh vad gott det är med pizza...

Filmen vi såg var 'Interstellar' med bl a Matthew McConaughey och Anne Hathaway. Den var tre timmar lång, alldeles för lång med tanke på hur lite som faktiskt hände mellan de fina utfyllningsbilderna av rymden. Men den var rätt bra ändå tycker jag, om man bortser från längden. Människorna på jorden håller på att dö ut så NASA drar igång ett hemligt projekt och skickar ut människor i rymden för att hitta andra beboliga planeter och solsystem (detta möjligt pga ett maskhål strax utanför Saturnus). Det kanske låter flummigt redan där men vänta ni bara, i slutet av filmen sitter man lite som ett frågetecken och försöker få ihop hur allt fungerar när det pratas om femdimensionella varelser och att böja tid och gravitation. Se den vetja! Fast se den hemma där ni kan pausa och sträcka på er halvvägs in i filmen.

Tankar under moln

 

Vart tog jag vägen? Det var en tid sen men nu är jag här igen.

På sista tiden har jag levt som i små bubblor av saker jag behövt lägga allt mitt fokus på. En stor bubbla var där jag lade fokus på att ta mitt körkort. Den bubblan har jag lyckligt spräckt nu! Äntligen får jag köra själv! En annan stor bubbla som är den drygaste av alla är mitt fortsatta jobbletande, som inte verkar leda någonstans. En bubbla utan vind kan man säga. En sista stor bubbla var ett filmprojekt jag gjort i samarbete med ett museum och två lågstadieklasser. Igår redigerade jag klart filmen och imorgon har den premiär för allmänheten, så den bubblan är jag också fri från nu.

Mellan bubblorna av koncentration har getts lite för mycket tid till att övertänka allt mellan himmel och jord men lite för lite tid till att göra något åt det. Så här har jag gått runt under ett ständigt grått och regnigt molntäcke och inte gjort så mycket annat än existerat. Dagarna blir alldeles för korta och jag har i min depression missat det färgglada och enda fina hösten hade att erbjuda.

Nu när jag känner att mina största fokusmoment är bakom mig vill jag sparka fart i mitt liv och mitt humör igen. Jag vill göra saker jag tycker är kul och som får mig att känna mig mer levande. Vara mitt egna ljus i mörkret och plöja igenom ännu en vinter.

Jag vill blogga mer och fota mer. Jag skriver på svenska nu för även om min engelska är bra så går det så mycket snabbare att hitta rätt ord på modersmålet. Gladare bilder med färg och kontrast och solsken är vad jag hoppas på.

Grand Zombie Premiere


My best friend and derp me.


My good friend and producer Magnus G Bergström.

Moa brought along her boyfriend Konrad and her sister Anna.

Oh, look it's derpy me again, on stage this time.


The big group of wonderful people who has made the production come true. The ones with flowers are especially extraordinary!

I thought I'd have posted this sooner but things come up, they always do. . .

Last friday was amazing in many ways. After months of waiting and four hours of bus traveling I was finally at the grand premiere of 'Zombies i Orten' which is the cliché zombie film I was shooting in March this year. The film turned out okey on the big screen, considering the almost non-existing budget we had. Note to self: steadycams are NOT overrated.

It was my second experience with a bigger movie production but my role was slightly upgraded (during the first I was mostly a production assistant but now I was the one holding the camera). It was a super fun but freezing and hard experience. Filming isn't all about pressing the rec button and have people act in front of a lens, it is so much more, and none of it would have been possible without all the amazing people working together. I am so grateful for having met every single one of them.

Afterwards, a few of us old enough went to a local bar and hung out and talked over a beer or two and it was very nice and needed. I hope it won't take forever for me to meet them again this time. It probably will. . . no, Ida, keep up the positivity.

 

 

Memory lane island

 

After a rainchecked nights out with my friends this friday (literally; the rain kept me inside) and a pretty disappointing start of my weekend I decided I missed my youngest siblings too much not to go to Stockholm. So yesterday I packed my bags and went to my dad's. I spent the evening there with my second family but after a few hugs and giggles with the small ones I felt my craving for Ljusterö was bigger and packed my bags and left once again. Now I'm sitting here in my grandparents slightly uncomfortable armchair in their small country house on the island of my roots. Ljusterö is the island where I grew up. I lived here for eight years before my parents split and we moved to the mainland.

Everytime I come here I feel a bit like a child. When I walked down the unpaved road to get to my grandparent's house I walked past the house I used to live in and although much has changed I still remeber every room.

Being here brings up many memories. Not least swimming in the lake in the pictures above. Even though it's a bit sad to see what my/our family left behind when the separation yanked me away from this place, it's nice to be here now. And I am so glad that many family members still lives here.

One year later

 

In june last year, I was a photographer at my aunts wedding. It was a wonderful and beautiful day and I shot many pretty photos. But because of multiple reasons I've found it hard to sit down and edit and go through them all. This lasted until earlier today when I finished them all in one go. Of course I've shown the pictures to the bride and groom before but because they were not edited and complete I never gave them away. But today I'm done and as soon as possible I will share the pictures with them. Hey, they're only slightly more than one year late.

Bridge photoshoot

 

That one spontaneous photoshoot evening at the Öresunds bridge. So close to Denmark, yet so far away.

Skåne day 3: Ljunghusen beach

 

Yesterday we were on the beach playing in the sun and in the really shallow water. The reason for me not posting this yesterday is sadly enough not the fact that there's no steady internet connection. . . The truth is, I spent yesterday evening and the following night having such bad sunburns all over my backside (from heels to neck) that my body went into shock and I got a weird fever-thingy.

It was lovely yesterday on the beach but "Ida, sunscreen? Ever heard of it??"

I tend to always think that "Nah, I don't get burned" and then every time ending up having burns. What is wrong with me?

So today I'm sitting here with my pains and my loneliness while the rest of my family takes on beach day number two. I hope they're having a great time but part of me feels schadenfreude that they forgot their thermos with coffee here with me. But now I've got plenty of time to edit pictures so here are the pictures I took at the beach and now I'm gonna edit some I took during our little evening adventure to the Öresunds bridge.

Camera-family

 

To spend long days living so closely to one another here in our little cottage has really made me learn a few things about my youngest siblings. They are super interested in photography and asked to borrow both mine and dad's cameras every hour. Even though Nora, 5 years old, could use a bit stronger arms to fully be able to keep the camera level and still enough not to blur every picture she's got the interest and that is all it takes to learn and get better.

It got me thinking of when I got my first crappy camera at the age of six. I was so excited I could die.

Filip is 8 and he takes photos with his iphone (oh, I know how wrong it is, bring it up with his parents). My oldest little sister Emma is 17 and now she's in to taking a class in photography for next semester. I just think it's interesting how we all seem to follow the same path.